Ansvarsfullt spelande

Vad denna sida inte gör

Denna sida ger ingen diagnos och fastställer inte om någon har ett spelproblem. Den beskriver i stället vilka verktyg, gränser och stödvägar som finns för den som vill hålla sitt spelande under kontroll, och vad som kan göras när kontrollen börjar svikta. Informationen är allmänt hållen och ersätter inte professionell bedömning.

Varningssignaler

Spelande blir problematiskt när det får konsekvenser som spelaren själv inte längre hanterar. Nedanstående tecken brukar vara bland de första att lägga märke till, både hos sig själv och hos någon i närheten.

• Spelandet döljs för familj eller vänner.
• Förluster följs av försök att vinna tillbaka pengarna genom mer spel.
• Lån tas eller sparpengar används för att fortsätta spela.
• Konflikter om pengar eller tillit börjar uppstå i hemmet.
• Spelandet fortsätter trots att det inte längre upplevs som roligt.

Flera av dessa tecken samtidigt, eller ett som återkommer ofta, är skäl att minska spelandet eller pausa det helt. Att vänta tills ekonomin eller relationerna redan har påverkats gör det svårare att bryta mönstret.

Vardagliga gränser

De flesta behöver inte avstå från spel helt, men de behöver ramar som bestäms i förväg och inte i stunden. Ramarna ska vara konkreta och gärna nedskrivna, eftersom impulser är lättare att hantera när beslutet redan är taget.

• Bestäm före varje speltillfälle hur mycket pengar du har råd att avvara utan att det påverkar räkningar, sparande eller andra åtaganden.
• Sätt en tidsgräns innan du börjar och håll dig till den, även om spelet går bra.
• Spela aldrig för att vinna tillbaka förluster; det är ett säkert sätt att fördjupa problemet.
• Undvik spel när du är stressad, nedstämd, trött eller påverkad av alkohol. Dåliga beslut fattas lättare i dessa tillstånd, och gränserna brukar överskridas.
• Avsluta om spelet inte längre känns kontrollerat eller underhållande.
• Betrakta spel som underhållning med en kostnad, inte som en inkomstkälla eller en ekonomisk plan.

Pauser är en del av ramarna, inte ett avbrott från dem. En kort paus varje timme ger möjlighet att värdera hur mycket tid och pengar som faktiskt har gått åt.

Gränsverktyg och hur de fungerar

De flesta licensierade spelsajter erbjuder tekniska gränser som kan sättas i kontot och som är svårare att kringgå än löften till sig själv. Insättningsgräns, förlustgräns och tidsgräns är de vanligaste och fungerar på olika sätt.

En insättningsgräns bestämmer hur mycket pengar som kan sättas in under en viss period. När gränsen är nådd går det inte att sätta in mer förrän perioden är slut. En förlustgräns begränsar hur mycket som får förloras under samma period och skyddar därmed kontot mot en enda dålig kväll. En tidsgräns avslutar spelsessionen efter en bestämd tid eller påminner om hur länge du har spelat.

Verktygen fungerar bäst när de sätts i lugn och ro, inte mitt i en spelsession. De ska ses som ett tak som skyddar mot impulser, inte som en rekommendation om hur mycket som är lämpligt att spela för. Gränserna kan ofta sänkas direkt men höjs först efter en vänteperiod, vilket är en medveten konstruktion för att försvåra impulsiva beslut.

Självavstängning och vad den innebär

Självavstängning, ofta kallad spelpaus, är det starkaste verktyget som finns. Den innebär att spelaren själv väljer att stängas av från licensierat spel om pengar under en period som spelaren själv bestämmer. Under avstängningen går det inte att logga in på spelkonton hos licensierade aktörer, och insättningar och spelomgångar blockeras.

Vad självavstängning inte gör är lika viktigt att förstå. Den raderar inte redan gjorda förluster, löser inte skulder och återställer inte förtroendet i en relation. Den ger däremot ett andrum där spelandet inte är tillgängligt, vilket gör det möjligt att söka stöd, bearbeta ekonomin och fundera över vad som ska hända sedan. Avstängningen ska kombineras med andra åtgärder för att vara verkningsfull.

Stöd till någon i närheten

Den som ser en familjemedlem eller vän spela på ett sätt som verkar okontrollerat kan göra mer än att oroa sig. Börja med att tala med personen i en lugn stund, utan anklagelser, och beskriv konkreta iakttagelser snarare än att stämpla beteendet. Fråga hur personen själv ser på sitt spelande och var gränsen går för denne.

Erbjud praktisk hjälp snarare än att ta över. Det kan handla om att följa med till vårdcentralen, hjälpa till att aktivera spelpaus eller stötta när gränser ska sättas i spelkontot. Undvik att betala skulder eller täcka förluster, eftersom det skjuter problemet framför sig. Om personen inte vill ta emot hjälp finns det ändå stöd att få för anhöriga, och det är inte att svika någon att söka det.

Åldersgräns

Minderåriga ska inte ha tillgång till spel om pengar. På delade datorer, läsplattor eller mobiltelefoner är det nödvändigt att skydda konton, betalmetoder och inloggningsuppgifter så att barn och unga inte kan använda dem. Det räcker inte med att lita på att de inte försöker; tekniska spärrar är säkrare.

Prata också med barn och unga om vad spel om pengar innebär och varför det är förbehållet vuxna. Tidig reflektion kring vanor och kostnader minskar risken för att spelandet senare i livet går från nöje till belastning.

När kontrollen sviktar

Om spelandet upprepade gånger överskrider de gränser som har satts, eller om kostnaderna blir högre än planerat, är det ett tecken på att ramarna inte räcker. I det läget är kombinationen av spelpaus, praktiska begränsningar och stöd från omgivningen oftast effektivare än att bara försöka skärpa sig. Tidiga åtgärder är lättare att hålla fast vid än åtgärder som sätts in när problemen redan har vuxit.

Vart du kan vända dig i Sverige

Det finns nationella svenska resurser för den som vill ha information, rådgivning eller en tydlig paus från spel. De tre källorna nedan kompletterar varandra och vänder sig till både spelare och anhöriga.

Spelpaus är en nationell tjänst för självavstängning från licensierat spel om pengar. Där väljer spelaren själv längden på avstängningen, och tjänsten gäller oavsett vilken licensierad aktör det gäller.

spelprevention.se är Folkhälsomyndighetens kunskapsstöd om spelproblem och förebyggande arbete. Där finns forskningsbaserad information om hur problem uppstår och vad som fungerar för att förebygga dem.

1177 innehåller vårdinformation om spelberoende och vart du kan vända dig för behandling. Där beskrivs vilka vårdvägar som finns och hur ett första kontaktsteg kan se ut.

Det viktigaste är att spelandet förblir frivilligt, begränsat och hanterbart. Om det inte längre känns så finns det stöd att få, och att söka det är ett beslut i rätt riktning snarare än ett nederlag.